
Linda Västrik
Hur man får folk att göra som man vill
Filmaren Linda Västrik hade ägnat många år och en dokumentär åt att jaga en ovillig far. Men när hon klev in i regnskogen i Kongo förändrades livet för alltid. Linda mötte en pygméstam, som inte bara blev hennes nya familj. De lärde henne att överleva.
Det tog tretton år för Linda Västrik att bli färdig med De dansande andarnas skog - en långfilmsdokumentär om Akkafolket som i tusentals år levt i den tropiska regnskogen i KongoBasinen i Afrika. Linda Västrik och hennes team delade sitt liv med Akkafolket. Sov på jordgolv, åt deras mat. Lärde sig förstå deras språk. Akaafolket är pygméer. De har under tusentals år levt i den tropiska regnskogen och lever än i dag som jägare och nomader.
– Det som berört mig mest är att de har en samhällsorganisation som bygger på gemenskap. Det är sammanhållningen som är drivkraften i allt. Hierarkier och vår form av prestationssamhälle existerar inte. Tvärtom hålls alla former av elitism eller individuella "utstickare" starkt tillbaka. Det är som en extrem Jante-lag, säger Linda Västrik.
Detta får till följd att den som är väldigt duktig på att jaga måste ta med sig några mindre skickliga jägare och lära ut sina färdigheter. Sedan kan den duktige berömma sina adepter och gillas av hela gruppen.
Samma förhållande avspeglas i förhållandet till jorden, naturen och mellan män, kvinnor och barn.
– Det finns ingen drift mot dominans eller underordning. Männen väljer kvinnor som orkar bära dem hem från skogen om de blir skadade. Kvinnorna gör detsamma. Äldre kvinnor är mer attraktiva än unga. Hetast är åttabarnsmamman som överlevt och är en duktig jägare.
Deras samhälle bygger på gemenskap, på socialt liv – och inte på prestationer. Deras liv bygger på att alla är med, inte på individuella framsteg. Linda menar att vi har mycket att lära oss om avancerat samarbete som leder till en kultur med intensiv kreativitet samt produktivitet som aldrig skadar naturen på ett livshotande sätt.
Hennes film De dansande andarnas skog blivit guldbaggenominerad i kategorin Bästa Dokumentärfilm. DN utsåg även filmen till en av årets 5 bästa svenska filmer 2013.



Linda Västrik
Fotograf: Gus Kaage

























