Olof Röhlander - Tre frågor till Årets talare om nya boken

Olof Röhlander är regerande Årets talare och just nu Sveriges mest bokade inspiratör. Under 2012 gör han över 220 uppdrag i näringslivet samtidigt som han är aktuell med sin nya bok ”Bli en vinnarskalle!”.

Om du kan bättre – borde du?

Olof Röhlander

Den 5 december år 2009 avled en av mina inspirationskällor. En amerikansk föredragshållare och affärsfilosof vars namn var Jim Rohn. Vid ett tillfälle ställde Mr Rohn en fråga till sin publik:

"If you could do better - should you?"

Det har nog inte gått en dag utan att jag funderat på och inspirerats av den där frågeställningen. Om jag vet att jag kunde prestera bättre, borde jag då göra det? Det jag gillar extra mycket med den är att den inte säger: Om du vet att du kan bättre, varför gör du inte det då? Eller If you could do better, why shouldn't you? Näe, den här är bättre än så, mer indirekt. Den ger mottagaren ett val. En öppning för flera alternativa svar och tolkningar. Det uppenbara, att 'självklart borde man göra mer om det är möjligt', blir inte fullt lika tvärsäkert när man sätter det i en annan kontext.

Är det så att priset för att ge ännu mer av dig själv i vissa fall är för högt, att det inte är värt det? Är det värt att offra kvalitetstid med barnen för att slipa på en rapport som redan är tillräckligt bra? Eller är det de facto så att du ibland gör det för lätt för dig, att du medvetet eller omedvetet spar på krutet i onödan och kanske satt för låg standard för dig själv?

Ibland kan alltså frågeställningen 'om du kan bättre - borde du?' fungera som en tankeställare för att lugna ned sig lite och låta bra få vara bra nog. Andra gånger kan du låta den få sjunka in och få dig att ta tag i det som du borde gjort för länge sen. Fundera på vad den står för utifrån där du är idag. Du kommer märka hur mycket den kommer att kunna guida, inspirera och coacha dig. Använd den både i ett större perspektiv utifrån livet i stort men även in i den arbetsuppgift du har framför dig just nu. Samma fråga kan ha många svar beroende på vad den riktas emot.

Jag lät aldrig Jim Rohn få veta hur mycket han betytt för mig. Jag kan ångra det lite grand nu när det är för sent, men jag tackar genom att dela några av hans tankar vidare med er istället. Den här frågeställningen kan nämligen användas överallt, i så många situationer.

En utmaning, ett träningspass, ett mål, ett projekt, ett samtal, ett möte, en arbetsuppgift, stor som liten. Fråga dig själv:

If you could do better - should you?

Du har svaret.

Olof Röhlander - Inspirationsdagar i New York med Olof Röhlander

Rasmus Ankersen - The problem spotting a superstar

In 1996 at the FIFA gala dinner in Zürich, the 19-year-old Brazilian football player, Ronaldo Luíz Nazario, received the World's Best Footballer of the Year award as the youngest ever. However, very few of the guests attending FIFA's Player of the Year Gala that evening could in their wildest dreams have imagined the circumstances Ronaldo had found himself just four years earlier. He had been drifting clubless around Brazil looking for someone who believed in his potential and would give him a contract. Flamengo turned 15-year-old Ronaldo away at the door. They were not interested in paying his bus fare (about a dollar for a return ticket) to and from training.

The reason they gave was that he was too small and slight. He was subsequently rejected by several other Brazilian clubs for the same reason until he was allowed in at Cruzeiro in the city of Belo Horizonte, some 500 km from Rio de Janeiro.

As you probably are now, I was astonished when I heard his story for the first time during my research trip to Brazil. How could anyone reject point-blank a player who four years later would be voted the World's Best?

In fact, more or less the same script seems to have driven the story behind a number of the most accomplished individuals of our century. Many of them were considered by experts to have no future. Just to mention a few: Paul Cézanne, Elvis Presley, Michael Jordan, Ray Charles and Charles Darwin were all thought to have little potential in their chosen fields. And in some of these cases it may well have been true that they did not stand out from the crowd early on. That’s the real challenge - to see the potential in something ordinary, and to be able to do that, we have to understand that a person’s current performance does very rarely equal his or her potential.

Spotting performance is easy, but spotting potential and someone’s capacity to develop their skills with effort over time, is the real challenge.