Jul, jul, strålande, stressiga jul

Anna Bennich Karlstedt

Nu tändas tusen juleljus och frid vi har i stugan. Eller har vi det? Studier visar att december upplevs som den mest stressiga månaden på året. Många känner stress över alla extra göromål som hamnar på listan, utöver allt som redan finns där i vanliga fall. Andra känner oro och stress över ekonomin. Santa Claus is coming to town och det är dyrt som tusan. Ytterligare andra upplever höga krav och förväntningar som känns jobbiga att leva upp till, krav ifrån både omgivningen och ifrån en själv. Hur saker och ting måste, bör, borde vara. Hur alla andra har det på (jävla) Instagram. Hur alla andra verkar få till det där fröjdefulla utom just vi och vår misslyckade familj som mest bråkar med uppvarvade kroppar och knoppar. Signade jämförelsestress.

Vår julgåva till Friends

Som en del i vårt arbete att sprida kunskap och förändringar i samhället har vi i år valt att skänka pengar och stödja Friends. Friends och Talarforum står båda för att sprida kunskap och utbildning för att skapa förändring i samhället. Friends är en icke-vinstdrivande organisation som arbetar långsiktigt mot mobbning och diskriminering genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning till både skolor och idrottsföreningar i hela landet, det är något vi står bakom och stödjer.

Här är årets jury för Talarforum Talang

I tystnadskulturen har nolltolerans tappat all sin kraft

Anna Bennich Karlstedt

I kölvattnet av #metoo och alla efterföljande branschuppror, med tusentals förskräckliga berättelser och vittnesmål, har vi kunnat se den ena personen i ledande befattning efter den andra få stå till svars med en mikorofon i ansiktet – hur har kränkningar, oegentligheter, ibland till och med brottsligheter, kunnat pågå, under så lång tid, på arbetsplatsen utan agerande ifrån de med yttersta ansvaret? Vi har kunnat se dem beskriva att de ingenting visste (vilket kanske är mer eller mindre sant i olika ärenden men det är en annan historia), de har också betonat att nolltolerans självklart råder i deras organisationer. De allra flesta behöver inte fundera på de här frågorna med TV-kameror i ansiktet. Men hundratals fler funderar idag. Eller borde fundera. Hur har vi det i vår organisation? Vad känner vi till, och kanske viktigare, vad känner vi faktiskt inte till?